Publicerat 27 juni 2016
Många medlemmar på Hills känner vid det här laget till Claudia Donobauer från Fustra-teamet. En otroligt vältränad tjej i unga år, med spänst i steget. Dock totalnovis på golf, något som Claudia efter en hel del eftertanke till slut bestämde sig för att ta tag i. Hills assisterande PRO Sara Djos fick uppdraget och tillsammans satte de samman ett upplägg med tio timmar golfträning. Lektioner som stegvis filmats för att följa utvecklingen. Första filmsekvensen är innan någon som helst instruktion. Andra är efter lektion tre och sista sekvensen är efter lektion fem. Claudia har nu kommit halvvägs på sin resa.

Är du en komplett nybörjare när det gäller golf?
Jag har provat ett par gånger innan att stå på en range och slå, kanske fem bollar eller så, innan jag tröttnat. Med Sara blev det första gången ”på riktigt”.

Vad hade du för förväntningar?
Inte speciellt höga, jag har aldrig tyckt att golf är något för mig. Jag hade som inställning att med en öppenhet ta mig an utmaningen. Sara lyckades verkligen med sin pedagogik att bibehålla min nyfikenhet och skapa förväntningar inför nästa gång.

Hur kändes det efter första lektionen, hoppfullt eller fullständigt ”hopplöst”?
Efter första lektionen var jag väldigt hoppfull. Jag började se tjusningen med golfen samt förstå hur komplex sporten faktiskt är… Jag kände snabbt att jag ville lära mig mer och uppskattar både fysiska och psykiska utmaningar. Golfen ger en snabb bekräftelse, både om man slår ett bra eller dåligt slag. Sedan måste jag säga att Sara är extremt pedagogisk och jag kände mig väldigt trygg med henne.

Hur många timmar har du ”nött matta” mellan passen med Sara?
Skäms för att säga det, men max en timme….

Varför 10 lektioner totalt?
Vi tyckte gemensamt att det blev ett bra upplägg. Sara tränar omvänt med mig i gymmet för att hon vill förbättra sin slaglängd.

Vad hoppas du uppnå långsiktigt, blir du en regelbunden golfare?
Jag hoppas på grönt kort och kunna spela på egen hand.

Hur viktigt är det att vara atletiskt byggd, eller i god fysisk form när man spelar golf?
Jag upplever att min styrka i golfen har varit min rörlighet, balans och core styrka. För att slippa ”kompensation” i kroppen, så som att lyfta på axlar, slå med armarna istället för rörlighet i bröstryggen, eller att man svingar från knäled istället för höften. Efter att jag börjat förstå tekniken kring golfen och hur hela kroppen hänger ihop krävs det att man vrider upp svingen i från magen. Coren är kroppens mittpunkt och den som håller samman underkroppen och överkropp. Har man svårt att hitta core muskulaturen, dvs att man ”spänner magen” missar man en avgörande faktor att orka och få till en kraftig sving. På lång sikt så slipper man även ryggsmärtor och onödiga obalanserade muskler. I min värld handlar det väldigt mycket om att vara grundstark, att man jobbar med styrkan inifrån och ut. Att även de mindre musklerna får en chans att ”kopplas på”.

Vad kan hända om man inte är det? Ser du i egenskap av Fustra-tränare på Hills, att vi ”lider” av några typiskt vanliga åkommor/svagheter (för en golfare)
Det största fysiska problemet jag har märkt av bland golfarna är deras spända nackar, att ena axeln är högre än den andre och smärtor i ländryggen. Jag har även sett tighta höftböjare och obalanserade bröstryggar. Det i sin tur leder sedan till att höften blir sned, ojämnt stark och många har svårt att koppla på sätesmuskulaturen. Så mitt svar är ja, absolut, det förekommer en del saker spelarna ”lider” av. Med tanke på att golfen handlar mycket om att svinga runt sin egen mittpunkt ställer det stora krav på en golfspelare. Man måste vara rörlig, jobba på sin balans eftersom man endast svingar åt ett och samma håll. Och ha en stark core.

Här flikar golftränaren Sara Djos in i samtalet:
Två vanliga problem för golfare är orena bollträffar (topp eller duff) och slice. Topp och duff kan kopplas till att golfaren troligtvis har flyttat centrum av svingen uppåt eller neråt för mycket till följd av begränsningar i rörlighet (tex i bröstryggen).  Slicen som är så vanlig bland golfare kommer oftast av att man startar nersvingen med överkropp och armar, istället för med underkroppen. En väldigt trolig anledning till detta är stela höfter och även oförmåga att separera överkropp från underkropp.

Har man dessa problem behöver man kombinera teknikträning för golfen med att träna kroppen för att få ut det resultat man önskar. Kroppen behöver alltså förberedas för att kunna göra en ännu bättre och dessutom mer skonsam golfsving utan kompensationer. Här är ett exempel på en övning vi jobbade med för att förbättra rörelsemönstret för golfsvingen.

Tillbaka till Claudia igen; Hur mycket nytta av dina detaljerade Fustra-kunskaper har du när du tränar med Sara?
Med tanke på den kroppskännedom jag fått och tränat upp genom Fustra, har det hjälpt mig till att lättare implementera Saras råd kring golftekniken.  Om hon ber mig att vrida upp överkroppen lite till, eller jobba mer med höften är jag snabbt på det och ändrar mitt kroppsmönster.

Hur har ni lagt upp träningen steg för steg? Sara Djos igen;
Första lektionen fick Claudia lära sig ta ett perfekt grepp vilket är extremt viktigt för att kunna kontrollera klubbhuvudet i golfsvingen. När greppet satt riktigt bra började vi jobba med hur kroppen ska röra sig i golfsvingen. Vi har fokuserat mycket på rotation av höft och axlar men också hur armar och händer behöver röra sig i svingen. En riktigt bra golfsving som skapar både kraft och precision kräver att många olika kroppsdelar samspelar. Claudias största tillgång har varit hennes rörlighet, balans och framförallt hennes kroppskontroll och förmåga att koppla på kroppsdelarna i rätt ordningsföljd. Eftersom hon inte har några fysiska begränsningar har hon haft väldigt lätt för att ta till sig instruktionerna.

Avslutningsvis, Claudia; vad gör du när de 10 lektionerna är slut, tar du fler lektioner?
I ett dröm scenario hade jag alltid haft Sara som tränare. Jag förstår vikten av att ha någon som coachar och någon som bidrar med ett mentalt och fysiskt stöd. Se bara till alla elitidrottare, de har tränare. Inte för att de är dåliga på sin sport, utan för att bibehålla det de har och även utveckla det till något ännu bättre! Vi behöver ha någon vid vår sida som ser vår utvecklingspotential, för det är inte enkelt att se själv. Samt att människan är lat i naturen och man hoppar gärna över det som är ”jobbigt”.